Varför kompressionskläder?

Jag får många frågor angående kompressionskläder, framför allt tights och strumpor. Vad är meningen med dessa och behövs de verkligen? Idag möts vi av att var och varannan person bär kompressionskläder, både i gymmet och i montionsspåret. I detta inlägg tänkte jag skriva lite om kompressionskläder samt mina tankar kring dessa.

Syftet

Kompressionskläder är i grund och botten till för att förbättra återhämtningen. Detta sker genom en ökad blodgenomströmning i musklerna. Blodet för då bort slaggprodukter och låter nytt fräscht blod strömma igenom. Så egentligen ger de allra bäst effekt att ha på sig efter träningspasset, gärna timmar efteråt och kanske till och med över natten.

Under träningspass

Som jag nämnde använder många kompressionskläder under träningspass. Många upplever dessa ge bättre prestationsförmåga i form av ökad uthållighet och minskad trötthet. Dessutom är dom mycket bekväma att ha på sig och beskrivs som att bära ett andra skinn. Någon annan medicinsk effekt har dom inte under träning.

Mina tankar

Själv använder jag endast kompressionskläder när jag sover i form av tights och strumpor under höst och vintertid. Detta på grund av min ledsjukdom reumatism. Ökad blodcirkulation lindrar då symtom. Tyvärr är det vanligt idag att använda kompressionskläder som en lösning på en skada. Visst, det är en lösning temporärt, men i längden håller det inte. Min vision är istället att ta itu med problemet på en gång. Från grunden. Vad är det som utlöste skadan och hur ska jag kunna förändra det? För mig som reumatisker är det extra viktigt att känna kroppen under träning för att inte överbelasta och få återfall. Därför använder jag inte kompressionskläder när jag tränar. Jag brukar säga att jag tränar med min kropp och aldrig emot. I alla lägen. Genom att då använda kompressionskläder hämmar jag signaler för kroppen att säga att något är fel. Om jag använder kompressionskläder märker jag inte en ev. skada förens det är “för sent” medan om jag inte använder kompressionskläder så hinner jag känna skadan och kan avbryta innan det blir för illa. Jag tränar inte för att prestera, så därför är det då inte viktigt för mig att döva viktiga signaler från kroppen. Jag tror istället på en starkt uppbyggd kropp från grunden med en god teknik och inga kompressionskläder i världen kan mäta sig med det.

 

Hur tänker du kring kompressionskläder?

 

 

Ett oönskat återbesök

lifess

Imorse när jag vaknade visste jag på en gång att det inte skulle bli en lätt dag. Min kropp ville inte samarbeta med mig och jag var fruktansvärt stel. Jag var även öm i hela kroppen, både i musklerna och på huden. Hela jag kändes som ett stort blåmärke. Så jag beslutade för att ta tempen, vilket resulterade i en lätt feber på 37,4. Skit också, jag har fått ett återfall av min ledsjukdom (reumatism)! Egentligen är det normaltemp för de flesta, men för mig som har en väldigt låg normaltemp (35-36) så är det ganska mycket.

Min bil har gått sönder och jag kan inte använda den. Vilket gör att jag måste cykla överallt oavsett väder. Just nu är det världens skitväder ute och igår var det värre än någonsin. Så jag har egentligen mig själv att skylla. Att cykla 2-3 mil ute i nedkylt regn som jag gjorde igår med RA säger sig självt att det inte är speciellt bra.

Hur som helst, jag ger mig inte i första taget. Att avboka dagens klienter fanns inte på min karta. Så jag rotade fram medicin som jag fått utskriven och begav mig  iväg. Vilket i sin tur gjorde att jag däckade i soffan när jag kom hem. När jag sedan vaknade (pga smärtor) några timmar senare hade febern stigit till 39,4 grader och när jag försökte röra på mig ville min kropp inte lyda. Jag känner mig lite som en vandrande pinne.

Jag har nästan glömt bort hur det var att ha ett sådant här återfall, senast jag hade ett riktigt dåligt sådant som detta var för ca 3 år sedan. Egentligen borde jag vara bitter över att jag fått det, men det är jag inte. Då. För 3 år sedan skulle jag garanterat vara det. Men skillnaden då mot idag är att idag är jag inte min sjukdom längre! Livet är inte alltid perfekt eller lätt, vilket också är det fantastiska med livet. Så jag vet att jag kommer att komma tillbaka ännu starke än vad jag var innan!

Första passen som vattenjympaledare

vattenjympa

Sådär! En ny vecka börjar lida mot sitt slut. Tiden går så fruktansvärt fort. Det är nästan skrämmande! Under den här veckan som gått har det varit fullt ös. Jag har bland annat kört mina första vattenjympapass som motionsledare (ett igår och 2 idag) som gick över förväntan bra och jag fick underbar feedback från deltagarna. Det var riktigt riktigt roligt också och jag ser fram emot våren när jag får leda mina egna grupper och inte “bara” vara en vikarie.

Det känns nästan overkligt att stå där och leda FaR-patienter med tanke på att jag själv fick fysisk aktivitet på recept för bara 3 år sedan. Dock var min psykiska hälsa så låg att jag inte klarade av gruppaktiviteter så jag fick personlig träning istället, men jag blev erbjuden just dessa pass. Så det är fantastiskt att kunna vara den där förebilden och sprida energi och glädje. :)

Crossfitutmaning; HemmaWOD med löpning!

Tidigare i veckan fick jag nys om att Yogaskolan här i Karlstad skulle ha öppet hus idag på förmiddagen. Så jag gick dit och gick på en fysisk klass med fokus på rörlighet och styrka. Det var bra och instruktören kunde sin sak men jag blev ändå lite besviken då det var inte alls som jag förväntat mig. Jag har inte kommit så långt att jag trivs med yoga utan musik och övningarna var inte det jag sökte heller…

utmaning

Förmiddagens misslyckade aktivitet gjorde också att jag missade dagens crossfitWOD i boxen som jag hade tänkt gå på från början. Men som utbildad personlig tränare och löpcoach tog jag saken i egna händer och skapade en egen WOD på hemmaplan. De senaste 2 veckorna har det varit lite dåligt med löpning på de passen boxen planerat, så som den sanna löparnörd jag är gav jag mig själv en rejäl utmaning! Ännu mer utmaning blev det att springa i kuperat som jag gjorde. ;P Dagens WOD blev alltså som följande:

PÅ TID:
1,6 km löpning
20 armhävningar
800 m löpning
20 knäböj
400 m löpning
20 burpees
400 m löpning
20 knäböj
800 m löpning
20 armhävningar
1,6 km löpning
Min tid: 31:29min

Nu utmanar jag dig att också göra denna WOD inom 48h. Antar du utmaningen? Skriv en kommentar till detta inlägg och länka gärna ditt resultat. Utmaningen ligger även ute på instagram (MarathonEmma) och du kan även göra den där genom att tagga mig @marathonemma och hashtaga #MarathonEmmasWOD. Så kom igen, du klarar det!! :D

 

Spenat- och blomkålssoppa

spenat

Den här veckan är det som sagt temat mat i bloggen. Jag vet att många efterlyser goda och enkla recept på mat som dessutom är enkelt att tillaga. Jag hatar själv att laga mat och ser det mest som ett stressmoment i vardagen vilket jag vet att många av er känner igen er i. Så idag tänkte jag presentera en utav mina favoriträtter, nämligen spenat- och blomkålssoppa. Jag fullkomligt älskar det! Och då inte bara för att den är superenkel att tillaga. ;) Receptet har jag komponerat ihop själv och jag tänkte nu dela med mig av det till er. Enjoy!

Du behöver:
– 200g hackad fryst spenat
– 200g fryst blomkål
– 1 dl matlagningsgrädde
– 1 dl mellanmjölk
– 1 tärning grönsaksbuljong
– Svartpeppar och muskotnötkrydda
– en stavmixer

Såhär gör du:
Tina den hackade spenaten. Koka blomkålen tills den är mjuk. Koka sedan upp matlagningsgrädde, mellanmjölk och grönsaksbuljongen tillsammans med 1 dl vatten från den kokade blomkålen i en annan gryta. När det kokar har du i spenaten och låter det puttra en stund till. Ha sedan i blomkålen och använd en stavmixer för att mixa ihop allt till en slät soppa. Krydda eter behag och servera med 2 kokta ägghalvor. Supergott och superenkelt!

* För ett ännu smalare alternativ. Använd lättmjölk och/eller ersätt matlagningsgrädden med mjölk.