Race-rapport; New York marathon 2018

Race-rapport; New York marathon 2018

Årets sista utmaning/äventyr är nu utförd, New York marathon 2018. Hela året har jag längtat efter detta maraton, tänk att få springa 42,2 km bland skyskraporna i den stora staden?! Vilken upplevelse, speciellt för mig som aldrig rest utanför Europa tidigare. Jag hade stora förväntningar.

För den som vill läsa den korta varianten sprang jag maran på tiden 4:39:47 tillsammans med en av mina närmaste vänner Elinor vid min sida

Mitt mål med New York Marathon 2018

Jag har absolut inga prestationsmål med detta lopp eller jaga några tider. Mitt mål var att få en upplevelse jag sent skulle glömma och givetvis utföra den tillsammans med Elinor vid min sida. Målet var alltså att kunna njuta, se och uppleva alla 4 stadsdelarna och ta del av folkfesten. Om tiden skulle blivit 5:30, 4:30 eller 3:30 gjorde mig inte så mycket.

Mina förutsättningar

Jag har under 1 år tränat inför Ironman Kalmar 2018 den 18 Augusti så mängden träning hade jag sedan innan. Det handlade bara om att ”underhålla flåset” de sista 2,5 månaderna för mig. Vilket jag gjorde och toppade även med en bättre känsla än på länge under denna träningsperiod. Grundplanen var varannan dag styrketräning oc

Raceplan

Ta det lugnt och se, njuta och uppleva hela maran. Kameran var också med i högsta hugg!

PRE-race

Vi landade i New York redan på torsdagen innan loppet. Så under fredagen åkte vi till expot för att hämta ut våra nummerlappar. Bäst att vara ute i god tid med ett lopp där över 51 000 löpare skulle delta tänkte vi.

Raceday

Vår start skulle gå av ganska sent, 10:40 för att vara exakt. Andra marathon jag varit med i kan starta i gryningen, men inte denna vilket var extremt skönt. Eftersom vi åkte med springtime så erbjöds transferbussar till startområdet, dock så extremt tidigt (kl. 5.00) så vi valde att ta oss dit på egen hand med hjälp av taxi. Vilket jag är glad över att vi gjorde. Dock blev det lite panik i taxin när det visade sig att bron var avstängd, det var inte förens då vi förstod varför bussen till starten gick så orimligt tidigt. Men det fanns såklart andra vägar att ta sig dit, även om det tog dubbelt så lång tid än vad vi tänkt oss från början. Haha.

Vi anlände till startområdet ca 1,5h innan startskottet skulle gå. Vilket var helt perfekt! Vi hann gå på toa (2 gånger), ta bilder och ge lyckönskningar till andra svenskar som var där.

10:40 gick starten. 10 minuter innan blev vi uppropade och infösade i en startfålla till starten. Vi valde fel sida och när starten gick fick vi springa i den ”nedre delen” av bron så att det blev mer som en tunnel. Den andra halvan/sidan av löparna fick springa ovanför med bar himmel. Det var lite tråkigt.. Men men..

Vi hade extremt tur med vädret! 12 grader, ingen vind och strålande sol. HELT PERFEKT!

När folk säger att det är en folkfest på lopp runt om så tror jag aldrig de har varit med om New York marathon, herregud! Det var hejarop från start till mål, packat med människor/åskådare som ville heja fram sina nära/kära. Ljudnivån var så hög att jag och Elinor inte kunde hålla någon konversation under större delen av loppet. Vi hörde helt enkelt inte vad den andre sa (läs skrek), ibland ville jag till och med ha öronproppar för att ljudnivån var så hög! Vilket bara det är stört! Dock känner jag att Ironman Kalmar är snäppet vassare när det kommer till publik och folkfest, kanske för att det är i Sverige på ”hemmaplan” men jag tror också att det beror på att Kalmar hade en mer familjär känsla.

Hur som helst, jag kände redan från start att det skulle gå bra denna dag. Jag hade en bra känsla i kroppen och första 15 km bara flög förbi och vi höll ett stadigt tempo på 6:30 min/km. Det var sååå kul! Runt halva maran kom en tuff bro som sög benen ur mig och jag blev trött. Efter denna bro blev det lite tuffare sedan, men allt kändes fortfarande bra så vi fortsatte att springa på med samma känsla men i något långsammare tempo.

Sista 5 km var tuffast, som alltid. Då var alla muskler i kroppen trötta. Men kroppen hade varken ont eller löparmage. Så vi ökade tempot i stället med resonemanget: ju fortare vi springer sista 5 km, ju snabbare blir vi klara. Vilket är sant!

Vi sprang över mållinjen tillsammans på tiden 4:39:47 med ett leende på läpparna och det bästa var att ingen av oss fick någon negativ smärta (skador) utan bara trötta kroppar, inte ens ett skavsår.

Nu planerar vi redan efter nästa maraton som blir i början på 2019, förhoppningsvis redan i Januari. Kan ni gissa vilken? ;P

 

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *