Många bloggare skriver eller har skrivit årskrönikor/resuméer just nu som de publicerar i sina bloggar. Jag gillar det här konceptet och har själv gjort det vissa år. Det är ett roligt och nyttigt sätt att blicka tillbaka på det gångna året, inte minst för mig själv. Så här kommer min årssumé över år 2014 som inte blev som jag tänkt mig från början, men precis som jag tänkt mig i slutet. :) Låt oss börja!

Jag började året med att infria några av mina löften/delmål genom att anmäla mig till min gamla simskola (Karlstad simsällskap) för att ta upp mina gamla crawlkunskaper på nytt tillsammans med en kompis. Tanken var att lära oss crawla till sommarens triathlontävlingar då jag skulle delta i min första. Under 8 veckors tid simmande vi 2 gånger i veckan och lärde oss också att crawla riktigt bra. Allt såg lovande ut. :)

Skolan flöt på och det var mycket att plugga inför anatomiprov. När jag inte pluggade eller tränade så jobbade jag även extra så jag hade inte så mycket tid över åt fritid. I slutet av januari kom dessutom den första snön för vintern och jag kunde inviga mina nya längdskidor som jag köpt hösten 2013. Underbart! Tyvärr så varade snön inte speciellt länge, så jag hann bara åka 2 gånger på mina skidor. Typiskt.

Under februari så fortsätter jag att simma cirka 2-4 gånger i veckan. Jag fann det som en superbra start på dagen att simma några längder i  simhallen innan jag åkte till skolan och det började dessutom bli riktigt kul att simma. På eftermiddagarna när jag kom hem från skolan sprang jag som en tok, passen låg oftast på minst 1,5h.

Mitt i all veva så åkte jag till Stockholm för en utbildning i Hälsoprofilsbedömning som jag missat i skolan då jag hade oturen att åka på vinterkräksjukan. Det var enormt kul och jag knöt nya inspirerande kontakter som jag har kvar än idag. Jag beslutade mig även för att bli medlem i en klubb att tävla för och träna med som blev I2 IF Triahlon Karlstad eftersom jag håller på med alla tre grenarna.

2 Mars hölls årets vasalopp. Från början var det tänkt att jag skulle infunnit mig där vid denna tidpunkt för att själv åka halvvalsan. Det blev dock inte så pga av för lite skidmil i benen. Istället antog jag utmaningen att köra ett Vasaloppsspinning i Friskis lokaler där vi cyklade till storbildsskärm av loppet tills förste gick i mål, det vill säga 4h 20 min. Jag kan också säga att detta var enda sportgrej jag såg på tv under året, annars är jag totalt ointresserad av sådant. ;)

I skolan så började vi gå in på mer löpning och kondition, det vill säga mitt område! Vi fick coacha och analysera varandras löpning. Jag stack ut med mitt tänk och fick sedan undervisa några lektioner inom området hur jag tänker och gör vilket var en stor ära!

I slutet av mars kom våren och vägarna sopades äntligen rena från allt grus och jag kunde ta en premiärtur med min fina Biachni-cykel. Vilken härlig känsla!

I april började jag få lite panik över framtiden. Jag var inte ensam om det heller, samtliga i min klass kände lite samma oro som jag över vad de ska göra efter examen. Jag, jämfört med de andra, hade en väldigt klar bild om vart jag ville och skulle. Det läskiga var bara att lämna tryggheten i skolan och den fasta inkomsten med CSN.

Jag började med att skapa ett nytt enkelt profilnamn till mig själv, nämligen MarathonEmma. Det hörs lätt vad min passion är och vad jag brinner för och jag började även jobba på en ny hemsida. Jag tog mig även mod till att hålla min första föreläsning på min skola, jag var sjukt nervös eftersom de flesta stod mig mycket nära. Ingen visste ju egentligen riktigt vad jag hade för bakgrund. Inte mer än att jag gått ned 65 kg i vikt och har reumatism. Efter denna föreläsning visste jag vad jag verkligen ville göra, nämligen föreläsa och skapa inspiration/motivation! Så i slutet av månaden höll jag även i min första öppna offentliga föreläsning under min praktik på gymmet Form och Figur jag hade min praktik på (som idag har stängt igen). Det var fantastiskt!

Under denna månad blev jag även kontaktad av aftonbladet som ville göra ett reportage om mig och detta var första mediakontakt för året jag hade. Jag trappade även ned på löpningen då jag fick problem med lederna och även piriformis. En klasskompis till mig masserade mig 1 gång i veckan som gav underverk! Målet var att komma tillbaka ännu starkare.

1 Maj lanserade jag min nya hemsida marathonemma.se och flyttade även bloggen dit. Det kändes bra och ytterligare ett steg till min kommande framtid som egen företagare var fixat. Nu var det bara att fortsätta fokusera på de sista tentorna och praktiska prov i skolan. Jag diplomerade mig i koppningsmassage och fick en rejäl kick av detta. Jag köpte även nya skor som skulle ta mig genom Stockholm Marathon, tyvärr blev jag lite för ivrig och sprang lite för långt i dem alldeles för tidigt drog på mig en skada i stortån.

Denna månad sprang jag årets första lopp som blev Vårruset. Jag sprang det med lätta steg genom hela loppet iform av ett tröskelpass och kom in på tiden 21.56. Exakt på sekunden samma tid som året innan, vilket jag tyckte var lite roligt. Skillnaden var att jag hade mycket mer krafter kvar att ge detta år än året innan. 3 dagar efter var det dags för göteborgsvarvet. Även här tänkte jag ta det lugnt och ta det som en övning inför Stockholm Marathon. Tiden blev 1:47:18 om jag minns rätt som även här gav mig en tidsförbättring på nästan 2 minuter mot förra året, med en mycket lägre ansträngningsnivå.

31 maj var det dags för mitt drömmål, nämligen att springa Stockholm Marathon. Min tå krånglade fortfarande vid det här laget och jag var väldigt tveksam hur det skulle gå. Egentligen borde jag inte ha sprungit, för min tå värkte genom hela loppet och i slutet var det som att sticka knivar i foten. Trots det sprang jag i mål på tiden 3:50:18. Jag var envis och vägrade låta min tå sabba min dröm och all träningstid jag lagt ned för att nå min dröm. Något jag senare skulle få äta upp ordentligt.

Juni blev en vändpunkt i mitt liv. Här började jag med att avsluta mitt år som student med examen och certifierade mig till Personlig tränare och massör samt diplomerade mig inom intergrativ coachning. Därmed var tryggheten borta med fast inkomst och navelsträngen klippt, det vad med andra ord dags att stå på egna ben nu. Direkt efter examen startade jag mitt företag MarathonEmma som jag driver idag där jag jobbar som personlig tränare med inriktning åt löpning och föreläser om min bakgrund. Jag blev kontaktad av den lokala tidningen VF om ytterligare ett reportage om mig och detta reportage spred sig som en löpeld bland media. Helt plötsligt ville alla skriva om mig och boka mig för både föreläsningar och PT-timmar. Underbart! Jag kunde inte få en bättre start i mitt företag.

Min skada i tån höll i sig stadigt. Efter Stockholm marathon vilade jag från all löpträning fram till stadsloppet som hölls 2 veckor efteråt. Från början tänkte jag inte vara med, men det blev så ändå då jag lovat Friskis att springa för dem. Redan efter första kilometern kände jag att det inte skulle funka med tån och saktade in. Det gjorde ont men jag tog mig runt ändå på en tid strax över 47 minuter. Efter detta lopp bestämde jag mig för att lägga löpningen på hyllan totalt tills min tå kändes helt bra igen. Det var inte roligt längre att springa eftersom min kropp jobbade emot mig.

Istället bestämde jag mig för backa några steg och fundera på vad som gjorde att jag fick den här skadan. Jag la därför mycket tid på rehabträning och bestämde mig även för att utveckla min explosiva sida. Dock tycker jag det är extremt tråkigt och omotiverade att gå till gym så jag beslutade mig för att prova på Crossfit istället. Efter första passet blev jag fast och under dom kommande månaderna vigde jag mer eller mindre all träning åt Crossfit. Mitt mål var att stärka kroppen inifrån och ut för att komma tillbaka senare som en ännu starkare löpare!

Under juli månad gjorde jag inget annat än att jobba och träna. Jag blev kontaktad av Radio P4 där dem gjorde en intervju med mig och jag var ständigt på möten med olika företag och samarbetspartner. När jag inte gjorde det coachade jag löpare till att utvecklas i deras träning. Det var mycket sällan en lugn stund och jag hade ständigt många bollar i luften. Det jag tidigare oroat mig så mycket för visade sig gå superbra och jag levde nu min dröm. Varje dag!

Denna månad var tanken från början att jag skulle ha deltagit i min första triathlontävling också, men tyvärr blev det inte så. Jag beslutade mig för denna gång att lyssna till min kropp och fortsätta vila tån från löpningen. Dessutom hade jag så mycket med företaget att jag inte hann träna inför det heller.

Istället fortsatte jag att träna Crossfit hos Lifebox här i Karlstad. Jag utvecklades enormt och vågade trotsa mina rädslor om och om igen. Jag starkare och starkare i kroppen, men också i huvudet vilket var en fantastisk känsla!

Under Augusti fortsatte mitt företag att växa och jag fick fler och fler klienter inbokade. Jag åkte även tillbaka till min gamla skola för att undervisa i löpning inför den nya Hälsotränarklassen som håller på att utbilda sig till personliga tränare, massörer och coacher. Det var en enormt stor ära att bli den som undervisar i löpdelen och förstås väldigt roligt!

Jag fick även upp ögonen för yoga då jag fann det rofyllt att ta del av kommunens yogapass utomhus som arrangerades gratis. Det gav mig väldigt mycket mitt i alla projekt och väldigt tidstighta schema. Jag lärde mig att hantera stressen och koppla bort allt runt omkring mig för att bara leva här och nu.

16 Augusti deltog åkte jag till Stockholm igen för att springa midnattsloppet. Jag hade inte sprungit mycket då sedan Stockholm Marathon och hade inga förväntningar. Tanken var att jag skulle ta det lugnt och njuta av omgivningen, vilket jag också gjorde och kom in på en tid strax över 48 minuter.

Träningsformen Xtremefit expanderade även denna sommar i Karlstad. Min numera kollega och chef Carro sökte nya instruktörer och jag blev en av dem. Jag åkte till Stockholm igen för att utbilda mig och efter det ägnade jag 3 morgnar i veckan inledde jag dagen med att köra tuffa pass med deltagarna! Det var extremt roligt och jag trivdes som fisken i vattnet.

I början av september besökte jag mitt gamla jobb, Hemänglarna. Denna gången inte som anställd utan på uppdrag som föreläsare. Det var en konstig känsla att stå där och prata om mitt liv när jag hade det som tuffast då det var just under denna period som jag jobbade åt Hemänglarna. Förutom föreläsningen hos mitt gamla jobb började allt fler företag/föreningar höra av sig och boka mig hos dem vilket var enormt roligt.

Jag fortsatte ta det lugnt från löpningen och sprang enbart när det involverade löpning under Crossfitens WOD:ar. Det gick bra med tån då det bara var korta sträckor på max 1600 meter. I och med mitt beslut om att lägga löpningen på is så struntade jag även i att åka till Stockholm för att springa Stockholm Halvmarathon, min ambition i början av året var att satsa och slå ett personbästa vilket jag visste vid det här laget att det inte skulle vara möjligt. Därför avstod jag och deltog i Tjurruset här i Karlstad istället för skojs skull. Min ambition här var att bara följa strömmen och ha det kul. Tiden jag fick minns jag ej men det gav min en plats runt 50 om jag minns rätt.

SVT kontaktar mig denna månad och vill göra ett reportage i ca 2 minuter om mig till nyhetsmorgon. Jag är med i TV för första gången och det kändes väldigt overkligt. Här hittar ni klippet.

I slutet av September fick jag även mitt första backslag med min sjukdom också. Över en natt fick jag skyhög feber (40 grader) och enorma värkar i vänster kroppshalva och ländrygg. Jag mådde väldigt dåligt men efter 3 dagar var jag tillbaka på gamla banor igen. Detta gav mig ett wake-up-call och stärkte mig något enormt.

Vid det här laget börjar människor bli bekväma och vill inte träna utomhus. Därför satsar jag stenhårt på att utveckla min föreläsande bit. Jag går istället in och ställer mig i rampljuset för att prata om min resa. Bland annat för Arbetsförmedlingen vilket var häftigt.

Jag börjar också jobba åt Friskvården i Värmland som är en del av min resa där jag började. Även detta kändes otroligt häftigt med tanke på att jag en gång var den omotiverade/skräckslagna motionären och nu är motionsledaren som peppar motionärerna. Cirkeln är sluten!

Yogan börjar vid det här laget betyda väldigt mycket för mig, jag har dessutom börjat märka utveckling att jag inte är lika stel längre. Så jag fortsätter och antar en utmaning som går ut på att yoga varje dag under hela Oktober månad. Under denna tid utvecklas jag enormt! Både psykiskt och fysiskt.

Ibörjan av November hängde jag och ett gäng kompisar på låset för anmälan till Vätternrundan 2015. Det var ett extremt högt tryck men vi lyckades snappa åt oss varsin plats till får grupp. Vid detta laget så uppstod panik inom mig, jag hade ju knappt cyklat något alls under 2014!!! Så i ren panik köpte jag mig en begagnad cykeltrainer med ambitionen att vänja rumpan vid den stenhårda sadeln åter igen, för konditionen och styrkan har jag. Nu var det bara att börja korta tider och öka successivt med cykelmängden.

I November tyckte jag inte att jag gjorde något annat än att åka till och från Stockholm heller. Ska jag vara ärlig så kunde jag nog kalla det mitt hem den månaden då jag bodde mer där än hemma. Haha. Mina vistelser i Stockholm bestod av jobb som möten, föreläsningar, utbildning men också mycket nöjen som att umgås med kära vänner. Till exempel bästa Emelie och Therese!

Jag avslutar löparsäsongen (som jag knappt påbörjat) med att springa loppet alla pratade om, nämligen Stockholm Tunnel run. Mina tävlingsnerver var väldigt starka, men jag höll mig till att ta det lugnt som jag också lovat mig. Målet var att bara njuta av loppet och njuta till 100% och för första gången lyckades jag med det! Jag stannade och tog bilder, tjoade och bara levde i harmoni. Vid min sida hade jag Ulrika som skulle springa sin andra mil någonsin, jag hjälpte henne och puschade igenom henne till ett PB istället vilket var en fantastisk känsla! Vi kom i mål på 1:02.

Efter Tunnel Run så kom mitt löpsug tillbaka på allvar! Yes! Äntligen är glöden tillbaka! Jag börjar därför planera och strukturera en hållbar med min egna löpning med träningsprogram med start 1 December.

När jag inte var i Stockholm så jobbade jag häcken av mig hemma med att föreläsa och leda motionspass för friskvården i Värmland. Bland annat så föreläste jag för Reumatikerförbundet i Värmland.

Efter ett halvårs uppehåll med löpningen tar jag nu upp den igen på allvar med struktur och planering. Mitt första mål är att genomföra  Stockholm Marathon igen år 2015 med en frisk kropp loppet igenom på en så bra tid som möjligt som min kropp kan prestera utifrån dagsläget. Jag börjar ta upp grundträningen igen som innebär mycket distans och långpass.

Jag gör även en utmaning för er som följer mig här på bloggen, Facebook och instagram. En riktigt jävla svettig julkalender. En julkalender som innehöll ett svettigt pass per dag ända fram till jul som också blev en succé hos er! Jag är enormt glad och tacksam att ni var så många som deltog och fann det som en rolig utmaning. Tack!

I mitten av December gjorde jag något jag aldrig trodde att jag skulle göra, nämligen tatuera mig. Det blev inte bara en tatuering heller utan två! En på benet och en på handleden. Kika och läs mer om dem här..

Detta år blev allt annat än vad jag tänkt mig från början, men det slutade ändå precis som jag tänkt mig. Varför? Jo, för jag ändrade mina tankebanor och gick åt ett annat håll när ett hinder dök upp. Detta i sin tur resulterade i detta enastående år! Jag kunde inte ha önskat mig något bättre år med de förutsättningar och grund jag hade.

2015 är ännu ett oskrivet kapitel, men jag ser fram emot vad detta år har att erbjuda med enorm spänning och längtan! För jag vet att det kommer bli ett kanonår, detta år kommer jag bland annat återuppta min löpning igen och genomföra de träningsmål jag hade år 2014. Fast oavsett vad jag planerar och hur vidare jag lyckas hålla det eller ej så vet jag att detta kommer år att bli ett fantatiskt år. För är det något som jag har lärt mig efter alla dessa år med strävan efter att nå mina drömmar så är det att allt blir vad man gör det till!

Nu hoppas jag verkligen att du vill fortsätta följa min resa och utveckling mot mina nya spännande mål. Vad dessa mål är kommer jag att avslöja i ett kommande inlägg. ;)