Efter Karstadsimmet som ägde rum i slutet av Juli fick jag och Tomas mersmak. Vi bestämde oss därför för att köra ett till Open Water lopp innan sommarens slut på Tomas hemmaplan, nämligen Stockholm och Riddarfjärdssimningen. Idag ägde den rum och det var helt perfekt väder. Lagom varmt i luften, lagom varmt i vattnet och sol! Vad mer kan man begära?
Starten för 1609 meter gick kl. 10.45 så vi fick gå upp tidigt för att ta tunnelbanan in till Stadshuset (där starten gick). Väl framme fick vi registrera oss, byta om och slänga in ombytesryggsäckarna i en lastbil som skulle transporteras till målområdet vid Rålis. När vi lämnat väskorna började jag bli lite nervös, inte för själva simningen utan för att hoppa i vattnet från en kant. Jag är världens badkruka och gillar verkligen inte den idéen att stocka kroppen med kallt vatten. Haha. Men det gick bra, så tacka vet jag våtdräkt!
När väl starten gick så tänkte jag bara på att ta det lugnt och simma hela sträckan. Jag var glad över att det var lugnt vatten och inte en berg och dalbana av vågor som på Görslitet. Det gick idag lätt och jag tog mig fram, efter en stund började det dock göra ont i vänster höft vid varje benspark. Så jag satsade istället på att använda armarna mer och låta benen vara så stilla som möjligt. Det gick bra!
Jag tog mig i mål som planerat, crawlade hela vägen med en go känsla i kroppen (förutom höften) och jag kom inte sist. Snarare på plats 56 av 95 startande damer. Så jag är nöjd. :)
Tomas då? Ja, han tog sig i mål bland de 30 första herrarna. Så jag är riktigt stolt över honom också.
Det är Augusti och dags för årets upplaga av Görslitet som Karlstads triathlonklubb i2if arrangerar. Det är andra året jag är med som både funktionär och deltagare. I år testade jag dessutom på Olympisk distans för första gången (simma 1500m, cykla 4 mil och springa 1 mil).
Jag ville utmana mig själv lite helt enkelt vilket jag också gjorde! Jag har sprungit väldigt lite i år eftersom fokus varit på cykel så löpningen var helt klart jobbigast. Simningen var också tuff då vågorna var enorma! Inte aggressiva men bara otroligt stora. Jag har dessutom problem med att bli sjösjuk när jag simmar i för stora vågor, detta var en berg och dalbana så mitt mående var inte de bästa under simningen. I mål kom jag tillslut efter lite mer än 3 timmar.
Jag och min lagkompis Victor från Team Rynkeby Värmland bestämde oss dessutom för att delta i Rynkebylagets gula tröja. Den gula färgen är inte bara en färg utan så mycket mer, i våra gula kläder visar vi vårt arbete och stöd till Barncancerfonden. Vi har redan cyklat till Paris, men kampen slutar inte här. Vill du också göra skillnad som mig, Victor och våra 38 lagkamrater i Team Rybkeby Värmland 2016? Kom på informationsträff för deltagande år 2017 den 16/8, scandic Klarälven.
Nu är jag anmäld till årets maraton, French Riviera Marathon 2016. Den 13 November springer jag från Nice till Cannes längs Franska Rivieran. Varje år springer jag ett maraton som tillhör mitt livsprojekt, nämligen att springa 1 mara om året i 50 år och inget får springas 2 gånger. French Riviera Marathon blir mitt tredje i detta projektet och jag kommer att skriva om resan/träningen inför detta både i bloggen och på instagram så jag hoppas att du blir med mig..
Mitt livsprojekt att springa en mara om året kom till för att jag inte är en tävlingsmänniska. Jag känner inget behov av att pressa tider längre utan jag springer för att jag kan, för att jag vill och för att det är ett fantastiskt sätt att få komma nära naturen. Se och njuta. Så detta är mitt sätt att få uppleva, utforska, inspireras och möta andra kulturer i världen!
Förra året sprang jag Malaga Marathon längs den spanska kusten. Det var en fantastisk upplevelse som jag aldrig kommer att glömma, underbart på alla vis! Så jag ser verkligen fram emot årets mara längs Franska Rivieran.
En tidig förmiddag i början av mars fick jag ett samtal av Risentas huvudkontor där de tillfrågade mig om jag ville medverka tillsammans med dem under Tjejmilen 2015 som deras löpprofil där jag skulle coacha alla 150 tjejer som skulle springa för Risenta. Jag blev jätteglad och ärad! I lördags ägde den stora löparfesten rum och det blev en riktigt lyckad sådan. Här har ni min upplevelse av dagen. Enjoy!
Det är lördag morgon, klockan ringer vid kl. 05.30 och solen har knappt gått upp. Om 2 timmar går tåget mot Stockholm där jag ska fyllas av löparglädje tillsammans med alla andra 30 000 tjejer som ska springa loppet. Jag har en bit till tågstationen, därav gick jag upp så tidigt för att inte missa tåget. Tågresan gick bra och för en gångs skull blev det inte försenat! Puh! Sen kom nästa utmaning, att hitta till Östermalms IP för nummerlappsuthämtning. Det gick däremot sådär, jag irrade omkring (trots gps på mobilen) och lyckades bland annat klampa förbi rakt igenom en hästgård. Hmm… Hur som helst, till slut hittade jag rätt och möttes av en kilometerlång kö! “Jisses, vad mycket folk!” tänkte jag och letade rätt på änden av kön. Där fick jag stå närmare i en timme och när jag hämtat nummerlappen så var det dags att ta sig till startområdet som också låg en bit bort. Tror ni inte jag lyckades irra bort mig igen? Trots att tusentals tjejer vallfärdade till startområdet. Haha.
Efter mycket om och men hittade jag startområdet och Risentas tält där jag blev väl mött. Jag träffade många underbara tjejer och gick gemensamt till start med några utav dem. Jag startade i andra gruppen med målet att ta mig igenom, njuta och ha kul då jag dagarna innan haft det ganska tufft med mina leder åter igen. Jag upplevde själva loppet som väldigt väl arrangerat. Det var roligt och en stor folkfest. Jag mötte många kända som okända ansikten och jag blev riktigt glad över alla hejarrop jag fick längs vägen av folk som kände igen mig. Tack!
Jag gick i mål på en tid runt 51 minuter. En tid som jag är mycket nöjd med. Väl imål tog jag mig tillbaka till Risentas tält och möttes av ett helt gäng glada tjejer som också precis kommit i mål efter en fantastisk prestation. Att få höra tjejernas fantastiska resultat och se deras glädje fyllde mig med så mycket energi. Vi forsatte att prata och åt lite innan det var dags att bege sig hemåt. Alla med lyckan på topp!
Stort tack till alla som var med och skapade denna fantastiska löparglädje denna dag, jag hoppas att vi ses igen nästa år!
På lördag är det dags, startskottet för årets upplaga av tjejmilen trycks av! Det är dagen då vi tillsammans ska springa 1 mil i Stockholms underbara miljö och ha det fantastisk roligt. För mig är det första gången som jag deltar i tjejmilen, och det är med stor ära jag gör det som löpprofil åt Risenta och jag måste erkänna att lite nervös är jag allt. Jag vet också att många av er är nervösa, för vissa av er pga att det är första gången ni deltar i ett lopp medan andra har satt ett tidsmål de vill uppnå. Oavsett hur det går ska du vara enormt nöjd med din insatts denna dag, för att ta sig igenom en mil är en enorm prestation som är beundransvärd.
Jag vet också att många av er börjar fundera på vad ni ska ha med er denna dag pga denna nervositet. Tankar som ”Vad ska jag ha med mig?”, ”Bara jag inte glömmer något viktigt..” eller ”Vad brukar man ha med sig?” snurrar runt i huvudet. Mitt bästa tips för att stilla denna nervositet av att glömma något är att skriva en packlista och för att underlätta för dig tänkte jag dela med mig av min packlista jag brukar använda mig av inför alla lopp.
Startbevis/Nummerlapp
Säkerhetsnålar (till nummerlappen)
Tåg-/Bussbiljett (om det behövs)
Ombyteskläder
Handduk
Duschartiklar
Pulsklocka
Magväska till energi och/eller mobil
Bekväma ombytesskor att ta på efter loppet
Matlåda 1 (med lättare mat att äta 1-2h innan start)
Matlåda 2 (mat att fylla på energi direkt efter lopp)
Vattenflaska (att ha efter loppet)
Skavsårsplåster
Toalettpapper iform av näsdukar (att använda vid nödsituation)
Tamponger (om olyckan skulle vara framme)
Plastpåsar till smutsiga kläder och skor
Extra hårsnoddar och ev. hårnålar.
Plånbok, mobil (+ laddare) och nycklar
Studera listan, fundera och lägg till/plocka bort saker så att den passar just dig och dina behov. Jag brukar nästan alltid åka i de kläder jag ska springa i + överdragskläder om det är kallt. Annars måste ju såklart detta packas ned också, speciellt om du kommer åker långväga och då kanske till och med dagen innan.
Med det sagt så önskar jag dig ett stort lycka till och kom ihåg, oavsett hur det går är du en vinnare! Kom gärna förbi Risentas tält efter att du har sprungit, jag kommer finnas på plats och det vore trevligt att snacka lite med dig!
Jag har under flera år intresserat mig av konditionsidrott i form av löp, sim och landsvägscykel. Redan förra året fanns tankarna på att delta i en triathlontävling men tyvärr räckte inte tiden till pga uppstarten av mitt företag. Det fick skjutas fram mot min vilja och iår, den 18 Juli gjorde jag det. Jag simmade 400 meter, cyklade 2 mil och sprang 5 km i min första triathlontävling, Karlstad triathlon med blandade känslor!
I detta inlägg delger jag er min fantastiska upplevelse från början till slut, enjoy!
I början av året var jag tveksam om jag skulle delta i ett triathlon, min kropp mådde inte så bra pga min sjukdom och jag fick hoppa över både Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon. Jag låg i en svacka och bestämde mig därför för att ta en sak i taget – Jag började med att fokusera på Vätternrundan. I takt med att min kropp kändes bättre började hoppet om ett triathlon iår komma tillbaka, dock var jag lite skraj ändå. Jag hade ju aldrig genomfört ett och hade noll koll på hur jag skulle gå tillväga. Jag började prata med vänner om min idé, vänner som både deltagit och inte deltagit i en tävling. Alla var eniga, de tyckte att jag skulle ställa upp och peppade mig till att göra det. Så jag tog mitt beslut till fånga och anmälde mig till motionsklassen Sprint i Karlstad Triathlon den 18 Juli.
Efter Vätternrundan la jag därför om träningen. Från att näst intill enbart cyklat började jag även simma och springa, något jag var rädd för att min kropp skulle reagera negativt på i och med mina ledbesvär tidigare iår. Jag drog ned på både cyklingen och crossfiten och började istället springa och simma lugnt. Det gick bra, över förväntan och min kropp svarade positivt! Vilket var fantastiskt! – “Yes! Äntligen var jag tillbaka i mitt gamla jag igen!”. Jag kände mig stark, redo att anta den nya utmaningen!
Men så kom det, bakslaget, som ett brev på posten. Dagarna innan tävlingen bestämde sig moder natur för att ge ett väderomslag med kyla och åska. Mina leder reagerade såklart på detta i form av värk, svullna leder och lätt feber. Min oro växte, tänk om jag inte kunde vara med på min tilltänkta triathlondebut? Jag bestämde mig för att inte lägga fokus på detta utan göra det bästa av det hela. Som tur var återhämtade sig min kropp snabbt och jag återfick kontrollen.
Kvällen innan besökte jag Mariebergsviken för att hämta ut mitt startkuvert och kolla hur området såg ut. Det gjorde mig lite nervös. Därefter mötte jag upp A som skulle vara på besök under helgen och fanns även där som stöd för mig under helgen. A är en duktig triathlet och rutinerad vilket gjorde mig ännu mer lite nervös när han korsförhörde mig med saker. Dock behöll jag lugnet, för vad är det värsta som kan hända egentligen? Jag skulle ju bara simma, cykla och springa lite.
Lördagen den 18e juli bjöd på underbart väder, dvs. strålande sol! Jag och A åkte in i lagom tid, fixade iordning min växlingszon och pratade lite strategi innan. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lägga upp sakerna i växlingszonen men gjorde väl det bästa av det hela. När det var dags att pricka av sig i simningen så kändes allt bra, jag var lugn och kände mig till lags med mig själv. Jag var glad för att jag hade 15 min på mig att komma i vattnet, som den sanna badkruka jag är! ;P Jag hade nämligen ingen våtdräkt och det var kallt. 19 grader i vattnet. brr! Jag la mig längst bak och Kl. 9.00 gick starten. Jag beslutade mig på en gång för att ta det lugnt och började crawla. Det gick bra och jag crawlade fram till första bojen, tog några simtag och fortsatte. Framåt slutet fick jag ont i min fot som jag har problem med och var tvungen att brösta, men det gjorde inget för jag var ändå nästan sist upp ur vattnet. Simma är inte min grej. ÄN!
Växlingen till cykel gick bra. Fort och smidigt tog jag mig ut på banan. Min första tanke var; “Äntligen är helvetet över, nu är det bara att kötta!”. Sagt och gjort drog jag på redan från start på min racer (utan tempobågar) och jag cyklade om person efter person. Det var en go känsla, cykling har blivit lite av min grej och jag har starka uthålliga ben så jag kände mig trygg i situationen. Enda tillfällena jag kände mig lite osäker var vid vändpunkterna då det kom skarpa kurvor. Det gillar jag inte! När jag var uppe i 40 km/h skramlade även cykeln lite oroväckande vilket gjorde att jag hämmande mig något från att trycka på fullt ut, men den höll trots allt. Det gick fort och jag kände mig peppad!
Efter de 2 mil cyklingen var det dags för 5 km löp. Även denna växling gick fint. Snabbt och smidigt. Benen kändes stumma och jag gick ut i något för högt tempo, men jag gillar att göra det för att få igång benen efter cyklingen. Efter någon kilometer hittade jag flowet och höll det. När det var dags för varvning så fattade jag inte anvisningarna utan sprang lite kors och tvärs innan jag kom på banan igen, folk skrattade åt mig men det bjöd jag på. :) Under andra varvet gick även skosnöret upp, skit också! Men det var inget mer med det än att stanna och knyta. Med ett stort leende på läpparna passerade jag mållinjen på tiden 1:18:03 som gav mig en 9e placering. Där möttes jag av mina nära och kära med kramkalas. Känslan var obeskrivlig.
Jag var bara så lycklig och glad, glad att jag faktiskt klarat genomföra detta med min kropp och inte emot. Att jag än en gång bevisat att jag minsann inte är min sjukdom och att allt är möjligt bara man är till lags med sin kropp. Underbart!
Löpningen var den svåraste delen tycker jag då jag inte visste hur hårt jag kunde pressa min kropp i och med de symtom i lederna jag haft tidigare i veckan. Jag vågade därför inte pressa mig i rädsla över att gå över den där gränsen, det var helt klart inte värt ett bakslag/skov så jag höll mig ganska långt under gränsen. Mitt mål med tävlingen var dessutom att ta mig runt utan några större tabbar eller att hamna i straffboxen och ha roligt! Tid var inte det viktiga. Det viktiga var att jag gjorde detta tillsammans med min kropp och inte i en kamp mot den. Vilket jag lyckades hålla och jag är mer än nöjd över min prestation!
Jag är också otroligt tacksam över alla som nära, kära och bekanta som kom och hejade på mig under denna dag! Det betydde otroligt mycket. Stort tack till er! <3 Nu siktar jag mot nästa triathlontävling, nämligen Görslitet den 8 augusti med samma distans.
SPLIT-TIDER: Tyvärr strulade chippen under tävlingen så att splittiderna inte registrerades, men A som är väldigt insatt tog splittider på mig med sin pulsklocka så detta är hans tider och inte officiella.
Simning: 12:02 min
Växling cykel: 2:20 min
Cykel: 37:30
Växling löp: 1:31
Löp: 24:40
Mitt namn är Emma Blomqvist (fd. Bertilsson), 31 år och bosatt 2,5 mil strax utanför Karlstad. Jag bär på en kronisk ledsjukdom och i denna blogg får ni följa mitt liv som ung reumatiker. Tidigare var jag extremt överviktig men idag är träningen min bästa medicin. I bloggen får du ta del av mina framgångar, motgångar och olika mål. Läs mer om min resa här!
Idag är jag långdistansidrottare och utbildad personlig tränare/kostrådgivare med inriktning löpning och mammamage. Dessutom äger och bedriver jag Värmlands första PT-studio PT-Hörnan Sverige AB. Jag håller även i inspirerande föreläsningar både för företag och privat personer samt gruppträning i form av fysisk aktivitet på recept samt löpgrupper i Karlstad med omnejd.
Jag brukar säga att löpning är min passion, cykling mitt gift och simning mitt intresse.
Från och med år 2017 ingår jag även i teamet ASICS Frontrunner Sverige.
Jag har som mål att springa 50 olika maraton innan jag fyller 50 år.
