Det är lördag morgon och om en liten stund anländer min Karlstad-vän Elinor hit till Stockholm. Här “hemma hos mig” ska vi fixa med de sista förberedelserna inför Womens Health Halvmaraton 2017. Klockan 12.00 går starten och det ska bli så kul! Det var länge sedan jag sprang ett löplopp på svensk mark nu. Senast var år 2014 om jag minns rätt.
Den 8 Oktober 2017 är det dags för årets marathon i mitt livstidsprojekt (ett maraton om året i 50 år där inget får springas 2 gånger). Det är alltså exakt 26 veckor kvar och därmed också dags att påbörja träningen inför detta.
Jag har inget tidsmål utan jag tränar för att kunna njuta av varje löpsteg under dessa 42 km, men jag räknar på någonstans mellan 3:45-4:30h. I bloggen kommer jag att uppdatera veckovis om min träning och mina tankar samt dela med mig av olika träningspass och dess upplägg. Spännande va?
Är det någon av er som också ska springa München Marathon i år?
I söndags, den 13 November 2016, sprang jag mitt andra maraton utomlands längs den Franska rivieran. Det var en upplevelse jag sent ska glömma på alla plan! Så mycket vackert, så mycket smärta och så mycket löparglädje hann jag med under de 4,2 milen löpning.
Det var tidig morgon, klockan ringde kl. 4.30 för att jag skulle göra mig i ordning för dagens äventyr innan hotellfrukosten öppnade kl. 05.00. Jag var inte ensam löpare som skulle delta i loppet som bodde på hotellet, däremot ensam svensk/utlänning. Efter frukosten var det dags att bege sig mot bussarna som skulle ta mig till startområdet eftersom det blivit flyttat pga säkerhetsskäl för tidigare attentat i Nice och Paris. Nu skulle vi starta på Arizena Stadium ca 1,7 mil bort. Det var kallt, extremt kallt att ta sig till bussen. Väl framme på startområdet fick jag dessutom vänta i 1h innan start, och frysa! Jag var redan då orolig för mina leder hade börjat värka, men nu kunde inget stoppa mig. Jag skulle springa, det med basta!
När starten väl gick 08.00 märkte jag väldigt fort att jag var kissnödig, så det första jag fick göra var att springa in i en buske och uträtta mina behov! Därefter var jag redo att påbörja min 4,2 mil långa löpning från Nice till Cannes. Underbart!
Solen började gå upp och värmen började komma. Det blev snart helt perfekt löparväder och temperatur. Efter ca 6 km löpning började löpningen längs med kusten till Cannes. Jag njöt av varenda steg fram tills det att min höft började göra väldigt ont pga mina ledproblem och dåliga uppvärmning. Jag försökte dock bortse ifrån det och tänka på hur underbart det var att springa där längs med det blå havet. Vid 40 km var smärtan olidlig, men det kom en britt som sprang upp bredvid mig och peppade på. Vi sprang sides någon kilometer och peppade varandra. Sedan drog bet jag ihop den sista sträckan och tänkte; “Ju fortare jag kommer i mål desto fortare blir jag av med min plågade höft”. Sagt och gjort, jag ökade tempot. Sista 200m hade jag ingen känsel kvar men jag sprang i mål, 4h och 30 min.
Väl i mål hörde jag min kära fader på andra sidan staketet, jag var helt förstörd så jag reflekterade inte mer över det än att jag ville ta mig förbi alla bås/stopp och kunna lägga mig ned. Väl ute känner jag en puss i min nacke och armar runt min midja, jag blev superrädd inan jag förstod att det var min andra hälft, Tomas som hade fullt sjå att oroade sig över mitt mående. Han har aldrig sett mig så förstörd förut.
Jag är supernöjd med min prestation, dagarna innan hade jag haft väldigt ont i lederna på svensk mark. Så jag förstod nästan att loppet skulle sluta som det gjorde med smärta utav dess like. Idag däremot mår jag mycket bättre, men nu blir det vila ett bra tag framöver tills jag är helt återställd!
Läkarintyget är påskrivet. Startbeviset är utskrivet. Passet är kontrollerat. Väskan är packad och det är dags att bege mig söder ut för nytt äventyr längs med den franska rivieran! French Riviera Marathon 2016, here I come!
Det är nära nu. Riktigt riktigt nära! Även om jag inte har några tidsmål med loppet mer än att det ska bli en njutning så har jag ändå lite pirr i magen. Mest för att det inte ska uppstå något strul med t.ex. flyg, platser eller att jag missat någon viktig information pga att jag inte kan franska. Alla vet ju att fransmän/-kvinnor är allt annat än bra på engelska. Så bara det blir ju en utmaning! Sist jag var i Frankrike på mitt cykeläventyr fick vi använda oss av google translate på mobilen/datorn för att kunna kommunicera med t.ex. receptionist på hotell. Haha. Jag hoppas att det inte blir så illa i Nice.
Hur som helst. Imorgon bitti lyfter planet från Stockholm Arlanda och på söndag den 13/11 springer jag från Nice till Cannes. Vill du följa mig på resan och hålla dig uppdaterad så är du varmt välkommen att följa mig på instagram (@marathonemma). Annars kommer jag att skriva ett blogginlägg om resan och loppet i ett kommande inlägg nästa vecka.
Tills dess, må så gott!
Nu är det inte lång tid kvar, om exakt 3 veckor åker jag från Stockholm tillsammans med min andra hälft Tomas till Nice för att springa årets marathon, nämligen Marathon Des Alpes, Nice – Cannes längs den franska rivieran. Jag är riktigt förväntansfull och vet att det kommer bli en underbar upplevelse då alla jag pratat med som varit i någon utav orterna bara älskar miljön!
För ca 3 veckor sedan var det inte alls säkert att loppet skulle bli av pga säkerhetsrisk med tanke på det som hände i somras, men beslutet togs ganska nyligen att loppet skulle äga rum som planerat med extra säkerhetsstyrka och lite omdragen bana. Något som gjorde mig väldigt glad! Inte bara för min egen skull utan även politiskt.
Min träning inför maran har varit lite upp och ned. Detta främst pga mitt jobb som varit mycket tidskrävande den senaste tiden, men jag har försökt så gott jag kan och kortat ned långpassen med tempoökningar i slutet i stället. Målet med detta maratonet är ändå inte att springa på ett personligt bästa utan att ta det lugnt och njuta av omgivningen/miljöerna. Precis som förra året i Malaga. Så jag tippar på att det kommer ta ca 4-4,5h för mig att springa dessa 4,2 mil. Min vision och mål är att komma i mål lika fräsch som när jag startade.
Är det någon mer än jag som ska springa loppet i år? Eller kanske har du sprungit det något annat år? Berätta för mig!
Hur underbart ser inte detta ut från 2015?
I söndags, den 11 September 2016 gick andra upplagan av Velothon Stockholm. Jag och min pojkvän deltog och valde att cykla den korta sträckan (55 km) då han har en knäskada. Jag blev glatt överraskad när jag kom i mål, ett bättre avslut på cykelsäsongen kunde det inte bli.
Starten för Velothon gick klockan 9.00 så vi fick ställa klockan, 6.00 för att vara exakt. Usch! Jag är absolut inte van vid att gå upp så tidigt. Vi åt en stadig frukost och gjorde iordning cyklarna för att sedan cykla till Rålisparken (ca 6 km från vårt boende) där starten gick, det var lite kyligt men strålande sol. Väl framme möttes vi av massor av cyklister. Jag cyklade i Team Rynkebys färger, dock fick jag representera Värmland ensam men stötte på 3 andra Rynkebyare från Stockholm som också skulle cykla.
När väl starten gick fick vi hållas efter en “slussbil” i ca 5 km innan själva loppet började. Den höll ett tempo på ca 23-26 km/h. Efter det var det bara att köra, jag hittade ganska snart en “klunga” som passade mig och mitt tempo som jag körde med större delen av loppet. Det kändes bra och det gick fort. Jag hade helt enkelt en bra dag!
Jag kom i mål på tiden 1:35h som gav mig en 11e placering av damerna. Något som överraskade mig totalt! Jag har nämligen knappt cyklat något sedan vi kom hem från cykelturen till Paris. Så det var kul, ett bra avslut av denna cykelsäsong. Nästa år vill jag vara med igen då det var ett välarrangerat och trevligt lopp. :)
