Race-Rapport; Karlstadsimmet 2017

Race-Rapport; Karlstadsimmet 2017

I fredags var det tävlingsdags igen i form av ännu ett simlopp i öppet vatten, denna gång på hemmaplan i Karlstadsimmet med distans 1500 meter. Vädret var strålande och motivationen på topp, Vansbrosimningen gick ju så bra så varför skulle Karlstadsimmet gå sämre med bara halva distansen? gick

För den som vill läsa den korta varianten så gick det tyvärr sämre, jag hittade aldrig ”flowet” som jag fann under Vansbrosimmet och sluttiden blev 38:13 min.

(mer…)

Race rapport: Vansbrosimningen 2017

Race rapport: Vansbrosimningen 2017

Det var 4 år sedan sedan jag var i Vansbro sist för att delta i festligheterna kring vansbrosimmet, då (2013) utförde jag en tjejklassiker och simmade tjejsimmet på 1 km. I år simmade jag istället hela sträckan på 3000 meter, dvs hela 3 km.

För den som vill läsa den korta versionen så gick loppet över förväntan bra fram till 2500m då jag blev väldigt illamående och blev tvungen att växla mellan crawl och bröstsim.

Sluttiden blev 1:14:30.

(mer…)

Race rapport; French Riviera Marathon 2016

img_0005I söndags, den 13 November 2016, sprang jag mitt andra maraton utomlands längs den Franska rivieran. Det var en upplevelse jag sent ska glömma på alla plan! Så mycket vackert, så mycket smärta och så mycket löparglädje hann jag med under de 4,2 milen löpning. 

Det var tidig morgon, klockan ringde kl. 4.30 för att jag skulle göra mig i ordning för dagens äventyr innan hotellfrukosten öppnade kl. 05.00. Jag var inte ensam löpare som skulle delta i loppet som bodde på hotellet, däremot ensam svensk/utlänning. Efter frukosten var det dags att bege sig mot bussarna som skulle ta mig till startområdet eftersom det blivit flyttat pga säkerhetsskäl för tidigare attentat i Nice och Paris. Nu skulle vi starta på Arizena Stadium ca 1,7 mil bort. Det var kallt, extremt kallt att ta sig till bussen. Väl framme på startområdet fick jag dessutom vänta i 1h innan start, och frysa! Jag var redan då orolig för mina leder hade börjat värka, men nu kunde inget stoppa mig. Jag skulle springa, det med basta!

När starten väl gick 08.00 märkte jag väldigt fort att jag var kissnödig, så det första jag fick göra var att springa in i en buske och uträtta mina behov! Därefter var jag redo att påbörja min 4,2 mil långa löpning  från Nice till Cannes. Underbart!

Solen började gå upp och värmen började komma. Det blev snart helt perfekt löparväder och temperatur. Efter ca 6 km löpning började löpningen längs med kusten till Cannes. Jag njöt av varenda steg fram tills det att min höft började göra väldigt ont pga mina ledproblem och dåliga uppvärmning. Jag försökte dock bortse ifrån det och tänka på hur underbart det var att springa där längs med det blå havet. Vid 40 km var smärtan olidlig, men det kom en britt som sprang upp bredvid mig och peppade på. Vi sprang sides någon kilometer och peppade varandra. Sedan drog bet jag ihop den sista sträckan och tänkte; ”Ju fortare jag kommer i mål desto fortare blir jag av med min plågade höft”. Sagt och gjort, jag ökade tempot. Sista 200m hade jag ingen känsel kvar men jag sprang i mål, 4h och 30 min.

img_0013

 

Väl i mål hörde jag min kära fader på andra sidan staketet, jag var helt förstörd så jag reflekterade inte mer över det än att jag ville ta mig förbi alla bås/stopp och kunna lägga mig ned. Väl ute känner jag en puss i min nacke och armar runt min midja, jag blev superrädd inan jag förstod att det var min andra hälft, Tomas som hade fullt sjå att oroade sig över mitt mående. Han har aldrig sett mig så förstörd förut.

Jag är supernöjd med min prestation, dagarna innan hade jag haft väldigt ont i lederna på svensk mark. Så jag förstod nästan att loppet skulle sluta som det gjorde med smärta utav dess like. Idag däremot mår jag mycket bättre, men nu blir det vila ett bra tag framöver tills jag är helt återställd!

img_0004img_0009img_0007img_0011

 

img_0006
img_0008
img_0010img_0012

 

 

 

 

 

 

Race rapport; Velothon Stockholm 2016

I söndags, den 11 September 2016 gick andra upplagan av Velothon Stockholm. Jag och min pojkvän deltog och valde att cykla den korta sträckan (55 km) då han har en knäskada. Jag blev glatt överraskad när jag kom i mål, ett bättre avslut på cykelsäsongen kunde det inte bli.

Starten för Velothon gick klockan 9.00 så vi fick ställa klockan, 6.00 för att vara exakt. Usch! Jag är absolut inte van vid att gå upp så tidigt. Vi åt en stadig frukost och gjorde iordning cyklarna för att sedan cykla till Rålisparken (ca 6 km från vårt boende) där starten gick, det var lite kyligt men strålande sol. Väl framme möttes vi av massor av cyklister. Jag cyklade i Team Rynkebys färger, dock fick jag representera Värmland ensam men stötte på 3 andra Rynkebyare från Stockholm som också skulle cykla.

När väl starten gick fick vi hållas efter en ”slussbil” i ca 5 km innan själva loppet började. Den höll ett tempo på ca 23-26 km/h. Efter det var det bara att köra, jag hittade ganska snart en ”klunga” som passade mig och mitt tempo som jag körde med större delen av loppet. Det kändes bra och det gick fort. Jag hade helt enkelt en bra dag!

Jag kom i mål på tiden 1:35h som gav mig en 11e placering av damerna. Något som överraskade mig totalt! Jag har nämligen knappt cyklat något sedan vi kom hem från cykelturen till Paris. Så det var kul, ett bra avslut av denna cykelsäsong. Nästa år vill jag vara med igen då det var ett välarrangerat och trevligt lopp. :)

img_0187img_0192img_0205 img_0210

 

 

 

 

 

Raceraport: Tjejmilen 2015

En tidig förmiddag i början av mars fick jag ett samtal av Risentas huvudkontor där de tillfrågade mig om jag ville medverka tillsammans med dem under Tjejmilen 2015 som deras löpprofil där jag skulle coacha alla 150 tjejer som skulle springa för Risenta. Jag blev jätteglad och ärad! I lördags ägde den stora löparfesten rum och det blev en riktigt lyckad sådan. Här har ni min upplevelse av dagen. Enjoy!

Det är lördag morgon, klockan ringer vid kl. 05.30 och solen har knappt gått upp. Om 2 timmar går tåget mot Stockholm där jag ska fyllas av löparglädje tillsammans med alla andra 30 000 tjejer som ska springa loppet. Jag har en bit till tågstationen, därav gick jag upp så tidigt för att inte missa tåget. Tågresan gick bra och för en gångs skull blev det inte försenat! Puh! Sen kom nästa utmaning, att hitta till Östermalms IP för nummerlappsuthämtning. Det gick däremot sådär, jag irrade omkring (trots gps på mobilen) och lyckades bland annat klampa förbi rakt igenom en hästgård. Hmm… Hur som helst, till slut hittade jag rätt och möttes av en kilometerlång kö! ”Jisses, vad mycket folk!” tänkte jag och letade rätt på änden av kön. Där fick jag stå närmare i en timme och när jag hämtat nummerlappen så var det dags att ta sig till startområdet som också låg en bit bort. Tror ni inte jag lyckades irra bort mig igen? Trots att tusentals tjejer vallfärdade till startområdet. Haha.

Efter mycket om och men hittade jag startområdet och Risentas tält där jag blev väl mött. Jag träffade många underbara tjejer och gick gemensamt till start med några utav dem. Jag startade i andra gruppen med målet att ta mig igenom, njuta och ha kul då jag dagarna innan haft det ganska tufft med mina leder åter igen. Jag upplevde själva loppet som väldigt väl arrangerat. Det var roligt och en stor folkfest. Jag mötte många kända som okända ansikten och jag blev riktigt glad över alla hejarrop jag fick längs vägen av folk som kände igen mig. Tack!

Jag gick i mål på en tid runt 51 minuter. En tid som jag är mycket nöjd med. Väl imål tog jag mig tillbaka till Risentas tält och möttes av ett helt gäng glada tjejer som också precis kommit i mål efter en fantastisk prestation. Att få höra tjejernas fantastiska resultat och se deras glädje fyllde mig med så mycket energi. Vi forsatte att prata och åt lite innan det var dags att bege sig hemåt. Alla med lyckan på topp!

Stort tack till alla som var med och skapade denna fantastiska löparglädje denna dag, jag hoppas att vi ses igen nästa år!

tjejmilen