Förkylning = Datorarbete

Förkylning = Datorarbete

FÖRKYLD. Jag är förkyld. Det är svårt för mig att ta in. Jag är aldrig förkyld. Det finns liksom inte på världskartan som egen företagare. Senast jag var det såhär ordentligt förkyld var minst 4 år sedan. Hur som helst, nu är jag det. Det är bara att acceptera. Både för mig och mina kunder då jag fått avboka allt som innefattar att gå utanför ytterdörren. Och att träna, det är det inte ens på ta om. Nej, nu är det husarest och soffan som gäller resten av veckan.

(mer…)

4 enkla tips som stärker ditt självförtroende

4 enkla tips som stärker ditt självförtroende

Ofta glömmer vi bort att det faktiskt inte bara är vår kropp som behöver motioneras regelbundet. Lika viktigt är det att vår hjärna aktiveras och stimuleras. Nu pratar jag inte om att lösa korsord eller att spela schack utan om din RMI, det vill säga rätt mentala inställning för dig. Utan rätt mental inställning kommer du inte långt. Varken i vardagen eller i din träning. I detta inlägg får du ta del om några av mina tankar kring ämnet…

(mer…)

Repotage i tidningen MåBra – Jag har sprungit bort halva min vikt

Repotage i tidningen MåBra – Jag har sprungit bort halva min vikt

Strax innan jul blev jag kontaktad av Anna Sundesten som skriver för tidningen Må bra. Anna ville skriva ett reportage om mig och min livsstilsförändring/resa som jag påbörjade för 6 år sedan. Nu finns reportaget med i februaris utgåva av tidningen Måbra. Reportaget speglar min resa väldigt bra och det är än väldigt svårt att förstå att det faktiskt är jag som är den där tjejen…

Ovan ser ni en teaser, läs hela artikeln i tidningen (Nr 2, Februari 2017).

 

Ingen Vätternrunda 2016 för min del..

vättern2

 

Under de senaste dagarna har jag velat mycket fram och tillbaka om jag ska delta i årets upplaga av Vätternrundan. Ett ruggit oväder från Tyskland är på ingång innehållande kalla hårda vindar, ösregn och även åska vilket är rena döden för mina leder och kroniska sjukdom. Därför tar det emot, men jag ställer in min tur runt sjön….

Huvudmålet är trots allt inte Vätternrundan i år utan det var bara tänkt som en genomkörare med laget inför det ”riktiga” målet i år, nämligen att cykla till Paris och eftersom den cykelturens start bara är någon vecka efter Vätternrundan väljer jag att avstå. Det är inte värt att riskera att skov med inflammation i lederna som kan håll i sig i flera veckor i värsta fall innan det blir helt bra. Så den här gången vinner den visa/kloka delen av Emma emot den envisa/målinriktade Emma.

Jag måste dock erkänna att jag är enormt dålig på att ge upp mål, även delmål som man kan säga att detta är. Har jag bestämt mig för något så ska det extremt mycket till för att jag ska banga, som det blev i detta fall. Det har sina konsekvenser vill jag lova. Hela dagen sedan jag fattade detta beslut har jag varit grinig/gråtfärdig om vartannat eftersom jag faktiskt vill cykla egentligen! 5 åringen i mig kommer fram och vill helst bara lägga mig ner på mage i matbutiken och sparka/flaxa hej vilt runtomkring mig samtidigt som jag skriker allt vad jag har för att jag inte får något godis då det inte är lördag… MEN eftersom jag är 27 år och inte 5 år så kändes det som en osmart idé att göra, så jag beslutade mig för att ta bilen till en sjö i närheten med ridstigar av sand och springa fullt ös på dem… Jag gjorde det, i nästan 8 km! Bara för att avreagera mig!

Nu sitter jag här och försöker hitta 100 anledningar till varför det är skit att cykla Vätternrundan istället. Och egentligen, ärligt? Hur kul är det att cykla 30 mil (varav halva rundan är nattetid) i storm? Jag tävlar inte för att vara bäst utan för att ha roligt. Och vädret är en avgörande faktor om det blir roligt. Cyklat runt sjön har jag redan gjort, så upplevelsen har jag fått. Men sedan kommer den där fantastiska känslan av frihet upp i huvudet, hur fantastiskt det är att cykla som vinner över alla mina argument mot… DAMN!

Hur som helst, jag lyfter hatten av till alla er som faktiskt tänker bita ihop och köra ändå! För det kräver ett jävla anamma och psyke. Så ni är GRYMMA! Jag kommer att hålla tummarna för er och fortsätter att be till vädergudarna att vädret ska bli lite bättre för er skull.

STORT LYCKA TILL!

 

#VågaVila

love

Iår ska jag springa Stockholm Marathon igen och jag har skrivit ett program till migsjälv. Så i tisdags tänkte jag ge mig ut på min inplanerade morgonjogg på 10 km i vanlig ordning. Kropp och knopp kändes pigg när jag klev ur sängen trots att det var lite motigt att gå upp av besvärliga skäl. Haha. Jag tänkte inte mer på det utan snörade på mig skorna, låste dörren och begav mig ut i den fina morgonsolen.

Jag hann inte ens ta 10 löpsteg innan jag kände att något inte var som det skulle i kroppen, men jag fortsatte ändå i tron om att det skulle ge med sig. Ni känner säkert igen den tankegången. Jag fortsatte att jogga på och kroppen kändes bara tyngre och tyngre, benen kändes som betongbitar och tillslut började pulsen skjuta upp i taket. Mitt joggtempo på 6:00-tempo kändes helt plötsligt som att jag sprang allt vad jag hade för kung och fosterland. Ett tempo som jag annars brukar vara lätt och rogivande som jag kan hålla i oändlighet, men inte idag. Så efter 800 meter stannade jag upp och ställde mig frågan; Vad är det jag håller på med? 

Väldigt fort insåg jag att det fanns ingen anledning till att fortsätta pressa kroppen ytterligare 9,2 km bara för att det står på schemat. För vad skulle det ge? Min kropp skrek efter något annat även om mitt huvud ville fortsätta. Visst, jag skulle kunna ha varit envis och fortsatt pressa mot min kropps signaler. För hur var det – No pain, no gain. Eller? Det är iaf ett ordspråk som används flitigt i träningsvärlden och dess hets. Själv går jag på filosofin att ALLTID träna med min kropp och aldrig emot, för i grund och botten är det trots allt en god hälsa jag vill ha och upprätthålla. Inget annat! Vilket är (tro det eller ej, även för mig) lätt att glömma ibland i all denna träningshets vi utsätts för idag i sociala medier. Då är det extra viktigt att ställa sig den där frågan; ”Vad är det jag håller på med och vad är det jag egentligen vill?” för att aldrig glömma varför man utsätter sin kropp för det här och vad det är man egentligen vill. I mitt fall är det för att ha en frisk, symtomfri och pigg kropp.

Så jag beslutade mig för att vända om, gå hem och planera om dagen så att min kropp skulle få så mycket vila och återhämtning som möjligt denna dag. Morgonen därpå tog jag nya tag och vips var min kropp åter på banan igen. Morgonjoggen, i samma tempo, kändes lekande lätt, rofylld och full av energi. Benen var superlätta och jag flög fram.

Jag ångrar för allt i världen inte att jag avbröt passet trots att det kändes tungt. Jag älskar helt enkelt mig själv tillräckligt mycket för att lyssna på min kropp, gör du det med din? Våga vila! I det långa loppet tjänar du mest på det.

 

ATT SÄTTA MÅL – Är det verkligen så viktigt att veta vad man vill?

Svaret är ja.Vet du verkligen vad du vill finns det inga som helst hinder som kan stoppa dig. Därför är det så viktigt att skapa mål! Fast då kommer ju det där lilla lilla problemet som ofta infaller sig hos så många. Du kanske känner igen dig i din studieperiod att fram tills själva provdagen kunde du allt, men bara några dagar eller veckor efter provtillfället hade du glömt bort allt eller stora delar av provet? Du kanske också känner igen dig i att när du väl nått ditt mål om att gå ned ett x antal kilon i vikt eller om att springa 5 km under 30 min så har du tappat gnistan och därmed fallit tillbaka i gamla mönster igen? Jag känner igen mig i alla fall. För jag var den personen under 23 års tid och jag är säker på att du någon gång också varit med om något liknande. Då kommer den stora frågan, vad händer sen när man har nått det där målet? Hur ska man göra för att låta det bli bestående?

Jag tror. Att om ett mål är tydligt nog, då är det mycket lättare att låta sig fångas av själva målet än av de hinder och problem som kommer att uppstå längs vägen. Om ett mål även är tändande, då är det just den känslan som hjärnan låter sig fångas av. Om ett mål dessutom är tidsbestämt, då kan du göra en handlingsplan och få något att sträva efter.

Jag tror också att det är väldigt viktigt att inte bara ha ett mål utan flera som sträcker sig över en lång tid. Då pratar jag inte över några veckor, månader eller upp till 1 år. Nej, nu pratar jag om flera år. Jag tror också att sättet vi tänker på spelar en extremt stor roll på hur resultatet blir. Jag tänkte därför ge ett realistiskt exempel som jag vet att många av er kan accosiera er till. Låt oss säga att du inte har sprungit något, du är helt grön och klarar knappt av att springa 100 meter utan att vilja lägga dig ned på marken och dö. Du tänker att du bara ska ta dig till den lycktstolpen där borta så får du stanna sedan, men vad händer ca 5 meter innan lycktstolpen? Jo, du saktar in och när du väl kommit till lycktstolpen har du redan stannat 1 meter innan! Vänd då på tanken, vad händer om du tänker att du ska förbi lyktstolpen istället? Jo, då flyttar du målet lite framför själva huvudmålet och ror därför iland till 100%. På precis samma sätt fungerar det med ett tidsbestämt mål. Därför tror jag det är viktigt med flera mål och en handlingsplan som aldrig slutar!

Jag själv sätter upp 15-20 mål som jag ska göra inom 10 år och jag ser dessutom till att den alltid är uppdaterad genom att aldrig låta den lida mot sitt slut. När ett mål är uppnått, ja då byggs det på ett nytt. Jag brukar därför varje år (1 Oktober) uppdatera med nya mål och drömmar för kommande 10 år. De mål jag uppnått, ja dom bockar jag av och ersätter med nya. På så vis skapar jag mål och en handlingsplan för livet som ska ta mig till mina drömmar. Nu har jag inte hållit på med detta så länge eftersom jag bara är 26 år och påbörjade med detta tänk vid 23 års ålder, men utefter mina resultat jag gjort under dessa tre år vill jag påstå att detta är ett vinnande koncept! Inte bara för mig, utan jag tror även att andra kan dra nytta av detta tänk.

danuFoto (2 bilder i mitten): Rebecca Hansson

Jag kommer INTE att gå in i detalj på hur man sätter mål genom olika metoder som jag tänkte från en början. Nej, det finns det gott av på internet och det är bara för er att googla på det så dyker det upp massor med träffar. Jag vet dessutom att ett flertal träningsbloggare skrivit jättebra inlägg om hur man sätter mål. Det känns onödigt om jag också ska bidra med ännu ett sådant inlägg med samma budskap fast med andra ord, mina ord. Jag har därför tänkt låta denna månad handla lite mer om det mentala. Något som är bland det viktigaste jag vet, nämligen hur man kan använda sina tankar till att nå sina mål! Precis som i det lilla exemplet om lyktstolparna jag berättade ovan. Vad tror ni om det?

Jag kan ju berätta att om jag inte hade haft denna mentala styrka och förmåga att vända något negativt till positivt skulle jag ALDRIG varit där jag är idag. Trots hur väl jag satt mina mål, för som jag sagt såå många gånger tidigare – Att sätta ett mål betyder så otroligt mycket mer än bara några ord på ett papper. Det handlar om att ändra vanor, både i kropp och själ.

vanorFoto: Lina Flodins